http://schena.blogg.se/

Det är nu ca 8 månader sedan jag ramlade av hästen på ett hinder och skadade mig. Sedan dess har jag inte hoppat ett ända hinder. Idag så fick jag rida Martta, och det visade sig att vi skulle hoppa lite. Först tänkte jag inte så mycket på det, kände mest att det skulle bli kul. Ponnyn var riktigt pigg men kändes ändå bra.

När vi skulle hoppa dom små pytte hindrena, först tre bommar varav den mittersta var lite höjd så gick det riktigt bra. Men när det höjdes till ett kryss på typ 40 cm så blev jag faktiskt nervös. Haha, såhär i efterhand så tycker jag att jag är super löjlig. 40 cm hinder har jag hoppat sedan 10 år tillbaka. Jag kan rida, och jag kan rida mot hinder och hoppa hinder med häst, och 40 cm är ingenting. Men ändå blir jag nervös och spänd även fast jag har en häst som alltid hoppar.

Hur som helst så gick det bra, det kunde ju inte riktigt ha gått dåligt heller på ett mini hinder med en snäll häst. Jag tycker fortfarande det är roligt, men jag har en liten rädsla i magen som gör mig nervös. 

Jag tror jag kommer att hoppa in i en hoppgrupp nån gång ifall vi inte i vår ridgrupp hoppar så ofta för att försöka komma över rädslan. Jag tycker ju ändå om det här.

Även fast de vi hoppade idag kanske var typ 50 cm så är jag ändå nöjd över att jag kom över alla hinder och det gick helt som det skulle gå. Någonstans i hjärnan så sitter det ändå fortfarande kvar hur jag ska närma mig hindret och ta mig över det med hästen. :D