http://schena.blogg.se/

Jag har varit lite depp över vissa saker under hösten. En del kanske vet om att det fanns ett fake konto på mig på instagram. ( Skrev något kort om det här på bloggen innan också. ) 

Kommer så bra ihåg första reaktionen, visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Skakade i hela kroppen å var sååå arg. Höll som bäst på med en recension, klarade inte av att skriva den klart. Kommer ihåg att jag ganska snabbt ringde Anna som också var super förvånad.

 

Ganska snabbt kom vi överräns om att jag skulle polisanmäla kontot. Eftersom det utgav sig se ut som jag och satte upp bilder på mig och bilder på andra halvnakna kvinnor. Dessa bilder på dom halvnakna kvinnorna syntes inte ansiktet på. Men bilderna som var på mig, helt vanliga pf bilder och så syntes ju mitt ansikte på. Dvs då tänker ju de som inte vet om att sidan är fake att ansiktet plus dessa "nakubilder" hör ihop. Det känns ju inte värdens roligaste. Dessutom utger sig personen vara mig på kik också. Det finns bevis på att hon skickat bilder på MIG åt andra och sakt då att hon ser ut som jag. 

 

Dagen efter att vi hittat kontot så for Anna och jag och snacka med kuratorn och fråga vad man riktigt ska göra? Ingen av oss hade ju innan varit i nån sånhär situation. Då börjar det jobbiga med att försöka få kontakt med polisen. Haha vet inte om jag orkar skriva hela greijjen hit, men det tog 1 vecka innan jag fick pratat med en människa på polis stationen som kunde något. Dessutom var det pappa som fixade att han ringde åt mig genom bekanta poliser. Jag hade innan ringt två gånger till karleby polisstation och blivit lovad att bli uppringd, vilket jag aldrig blev. Polisen som tilslut ringde upp mig fixade då en polisanmälan och satte det här fallet åt nån annan i polishuset. I dethär laget var jag och väldigt många andra ganska irriterade över hur det kan vara så svårt att bara anmäla ett brott. Måste man lixom vara bekant med poliser för att poliserna ska göra något? Åh jobbigt var det iaf.

 

Ganska snart så ringde socialen upp pappa. Dom ville att jag plus nån förälder skulle komma på ett möte för att se ifall jag skulle behöva typ slippa till någon psykolog eller något. Det hör tydligen till då en underårig gör en brotsanmälan. Under första mötet märkte dom nog ganska snabbt att jag lär nog inte behöva nån psykolog remiss eller nåt i den stilen. (Tyvärr, eftersom jag gärna hade velat prata med psykologer.. Gillar ju att prata. ;) ) Efter första mötet så skulle man ha ett till som skulle vara utan föräldrar vilket blev ca 2 veckor efter det första. Hände inget speciellt under det mötet heller. 

 

Jag fick dock veta av socialtanterna att jag kommer bli förhör innan jul. De kunde inte säga något mer specifikt. Jag blev nog ganska tyst då. Innan jul?! Då kändes det som en evighet tills dess. Att anmäla i september och bli förhörd i december. Hah, nåja inget jag kunde göra åt. Mitt fall räknades väll inte som något som behövdes göra något åt direkt. Det förstår jag, att våldtäkter och annat hemskt såklart ska tas hand om först. Men kändes ändå lite bittert, jag får ju aldrig över den här grejen. 

 

Jag började fundera på att börja följa fake kontot på mig, så hon som hade kontot skulle märka att jag visste om det och kanske då skulle ta bort kontot. Jag ville ju lixom inte ha det kvar och om det skulle ta flera månader för polisen att göra något alls ( Man gör inget åt fallet fören jag blivit förhörd. ) så visste jag inte riktigt om det var värt att låtsas som om jag inte märkt konto och låta "fakejag" ladda upp fler bilder på mig och andra tjejer. Men jag lät ändå bli att göra något. Tänkte att det nog skulle vara svårare att spåra kontot eller göra något åt det ifall det blev borttaget. Kontot blev borttaget för ca två veckor sedan och jag antar att samvetet på "fakejag" tog över. Eller jag hoppas det iaf. 

 

Kanske runt den 20 november fick jag veta att jag skulle föhöras den 5.12. Det blir alltså imorgon. Ännu har de inte gjort något åt fallet och först efter förhöret kommer det bestämmas om dom ska göra något och vad det då blir. 

 

Jag är inte speciellt nervös inför förhöret. Det är ju bara att berätta och svara på frågor antar jag. Dessutom kommer jag ställa massa frågor. Vet ju egentligen ganska lite om hela grejen. Kan säga att jag hoppas att ingen ska behöva gå genom något sånt här. Sånt slöseri med tid och energi. Kommer kännas så bra när det här är över och jag hoppas så att den som gjort det här ska bli fast.

 

Ifall det finns något ni undrar får ni ställa fråga i komentarsfältet så svarar jag där.